Ett steg fram och så tillbaka igen

Var hemma i en dryg månad och sedan 2 v på halvt nu en och en halv vecka fulltid som koordinator. Just nu känns det som de en och en halv veckan som är kvar som en hel evighet. Vart är vi i äldreomsorgen på väg? Tänk vad politiska beslut kan ställa till med. I framtiden kommer det att behövas en hel massa undersköterskor för att klara äldreomsorgen. Men vem vill jobba med detta? eller rättare sagt med dessa arbetsförhållande för jobba med människor vill vi. Efter koordinator jobbet blir det ett par dagar tillbaka som undersköterska och sedan tre och en halv v semester.
Fortsätter det på samma sätt i höst tror jag snart min tid i äldreomsorgen är över. Orkar inte mer. Ge oss vettiga arbetsförhållande och en viss arbetsro.

Gick hem nästan i tid idag, visserligen utan att ha haft rast men ändå. Inte för att jag var klar med mina uppgifter utan för att jag inte orkade mer. Saknar full koll och det mår jag inte bra av.
En stund på soffan och sedan kom sötisen Pelle. Ett leende från älskade barnbarnet och så kändes det lite bättre. Men man kan ju inte bygga hela sin tillvaro på honom. En sak som jag har märkt är att jag tappar intresset för min favorithobby foto när jag inte mår bra. Har helt enkelt ingen lust med något.

För att peppa mig själv ”Dagens tre positiva”
Jag har himla goa arbetskamrater
Pelle och hans föräldrar på besök mitt i veckan
Kom hem till nyklippta gräsmattor, tack Peter

Avslutar detta nedstämda inlägg med lite nästan spöklika bilder på nya sovrumslampan.
IMG_4056

IMG_4058

IMG_4060

IMG_4061

IMG_4065

IMG_4066

IMG_4069

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s